Det känns tråkigt att må dåligt dagen efter att ha sett världens största och bästa rockband. Och då snackar jag inte om baksmälla, för jag var nykter igår. Det som får mig att må dåligt är att ha varit fast i samma spår hur länge som helst, och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det. Eller vi. Fast jag vet åtminstone att jag vill, men du då?
Vi, jag, du, skulle behöva hjälp. Egentligen. För jag vet inte hur vi ska klara det. Och inte heller du.
Jag vill kämpa, jag vill ge allt. Jag är beredd på det, är du?
Vi måste bli ett par igen, och inte bara vara några som hatar varandra. Jag mår så dåligt av detta. Jag vet inte hur du mår, för du säger aldrig något till mig. Hur mår du egentligen? Släpp ut dina känslor, jag vill vara med i ditt liv också!
Du får gärna vara med i mitt liv, fast egentligen så är du mitt liv. Bara så du vet.