19 juni
Hade egentligen tänkt åka med mamma in till stan imorse kl. 8.15 för att träna på Friskis gym, men eftersom jag inte somnade förrän typ 3 så hade jag varken ork eller lust. Istället sov jag jag fram till 11, och åt sedan frukost framför teven och kollade på Rachael Ray. Sedan har bara tiden flugit iväg, jag har inte gjort nåt nyttigt, förutom att gå ut med hundarna möjligtvis, sedan har jag spenderat det mesta av tiden framför datorn.
Sen letade jag också desperat på Blocket och i Borås Tidning efter en 2:a som jag och Robban kan flytta till i augusti, men jag hittade ingen, som vanligt. Har ingen tur alls på den fronten.
Mamma kom hem för en liten stund sedan... Jag skulle prata med henne om min födelsedag (25 juni), för farmor har frågat vad jag önskar mig, och när det blir kalas osv. Men det verkar inte som om jag ens FÅR ha kalas. "Det kom ju en massa folk, när du tog studenten, behöver du verkligen fira din fördelsedag då?", "Då måste vi ju stäääääda och baaaka!". Nej, vi skulle inte behöva städa så förbannat jävla mycket om ni istället höll ordning på era jävla grejer! Det rummet som är renast i hela huset är MITT, resten ser ut som en soptipp! Nej, vi behöver väl inte baka allt, vi kan ju köpa lite fika med, eller? "Det blir väääldigt dyrt.".
Okej då för fan, förlåt för att jag finns, och förlåt för att eran DOTTER FYLLER ÅR!
Det spelar väl ingen roll om jag tog studenten nu? Jag fyller ändå år, det är väl också värt att fira?
Jag blir så trött på allt... Och så har jag kommit på att jag kan fruktansvärt elak emellanåt. Jag står knappt ens ut med mig själv när jag tänker på det. Och den som får ta all skit är Robban, jag är ju alltid med honom. Usch, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har hemska humörsvängningar, och de är okontrollerbara! Det är verkligen helt sjukt! Helt seriöst så skulle jag behöva hjälp. Hjälp?
Det känns som det kan förstöra hela vårat förhållande om det forstätter så här (det vore det värsta som skulle kunna hända mig). Vi bråkar nästan varje dag numer. Okej, allt är inte mitt fel, faktiskt, men en stor del. Tror jag.
14 juni
Nåja, något som är positivt är att man åtminstone kan gå en promenad utan att dö av värmeslag...
Och det var precis vad jag och Charlie gjorde idag. Idag fick jag agera extramamma istället för Harriet, så jag och Charlie gick LÅNGEN idag, guud vad vi är bra!
Robban är hemsk och har en massa Toblerone i lådan vid skrivbordet. De bara ligger där och hånar mig hela tiden, det är faktiskt synd om mig! Robban bantar ju så han äter knappt ingenting, som en mus ungefär. Jag äter, och jag skyller på att jag faktiskt TRÄNAR. Jag är bra på att lura mig själv också. Men jag är också stolt över mig själv, att jag har tagit mig själv i kragen och börjat träna igen. Duktig Madde! *klappar på huvudet*
Ett steg i taget. Man kan ju inte ta alla steg på en och samma gång, för då snubblar man ju!
I helgen hade jag och Robban tänkt att vi skulle hälsat på hans päron i Varberg, men sen så hörde vi att det skulle bli sktiväder, rent ut sagt, så vi får helt enkelt hitta på något annat. Frågan är bara vad. Festa ska vi inte göra, för vi har inte pengar, och Robban bantar, och jag försöker väl hänga på så gott jag kan, inte för att jag lyckas, men ändå...
Nu har jag nog tömt mitt arkiv för dagen, så gott det gick åtminstone. Over and out!
11 juni
8 juni var datumet, då jag sa ajöken till Viskastrand. Jag kände enbart glädje, det kändes inte alls särskilt
vemodigt. En sak som dock var konstig var att jag var helt totalt förvirrad på lördagen efter, jag fattade ingenting till en början, men sen, insåg jag att det var slut, ingen mer skola. Då kunde jag känna mig lugn och lycklig igen.
Jag blev fullkomligt överöst med blommor, pengar, små nallar, och presenter. Den bästa var min älskade klocka som jag har trånat efter så länge.
Men det roligaste på hela dagen var ändå på flaket. Med min underbara f.d. klass MPFO3. Vi var bara så bäst, helt sjukt kul hade vi! Vi lät mer än en hel jävla lastbil, och vi var 10 snygga fotobrudar. Yääää! Vi skrek oss hesa, och släckte törsten med champagne, groggar, cider och öl.
Jag har en känsla av att jag knappt kommer träffa några kompisar på hela sommaren... Jag vet inte varför, men det bara känns så. De har annat att prioritera, andra kompisar, jobb, pojkvänner, fester osv. Det känns som att jag är den enda som försöker få med alla på allt. Det är aldrig någon som ringer och försöker få med mig på något... Jag kanske måste påminna folk om att jag finns till? That's the way the cookie crumbles.
Just nu sitter jag oh väntar på att Robban ska komma hem från jobbet, sen ska vi nämligen ner till Almenäs och sola och bada och ha det allmänt jävla gött!
Over and out!