Samma visa idag igen... Har inget att göra nu heller. Och precis som igår så sitter jag bara och väntar att få äta lunch. Jag blir avlöst om ca 20 minuter, om jag har tur.  Och idag blir det riktig, hemlagad lunch. Alltså tacotallrik från caféet.
Jag vet aldrig hur länge jag kan sitta här heller. Helt plötsligt kan det komma en plocklista, eller så ringer Pip-Larsson, eller så finns det kasserade läkemedel att ta hand om. Så om det skulle bli ett abrupt slut, så vet ni åtminstone varför.

Efter jobbet ska jag köpa lite ost och vindruvor, för ikväll kommer nämligen Linda och Johan och hälsar på! Och då måste man ju ha lite tilltugg till det röda vinet. Om jag hinner ska jag kolla om dom har fått in min mobil på Elgiganten, annars får jag helt enkelt köpa den på Telia. Fast det skulle inte göra så mycket iochförsig.

Hela veckan har jag tänkt på vad skönt det ska bli med sovmorgon på lördag. Men nej. Vi ska nämligen ha möte med jobbet från 10-17, så någon sovmorgon blir det ju inte. Men vi får iallafall betalt för att enbart sitta på en stol, dricka lite kaffe, eventuellt käka lite lunch, så det är väl ganska okej ändå.

Hej hopp!
Sitter på jobbet och har inget att göra... (som vanligt). Tiden går så jädra långsamt när det inte finns nåt att göra! Det blir lunch om lite mindre än en halvtimma, och sen är det inte så långt kvar på dagen ändå. Egentligen får jag inte sitta vid datorn och göra "privata" grejer på arbetstid, men så länge ingen (chefen) märker något så klarar jag mig!
Jag beställde bredband från Telia för en vecka sen, och då får man ju vänta ca 10 arbetsdagar innan man får det... Det känns som en evighet. Men hemtelefon har vi i alla fall, och nu fungerar den bra!

Nu börjar lägenheten kännas mer som ett hem. Nu har vi inte en massa kartonger överallt. Det enda som fattas är gardiner, tavlor och växter, annars är allt prima! Och idag ska vi måla färdigt sista halvan av badrummet, sen är det också klart, skönt! När vi flyttade in var badrummet rött. Inte så himla läckert med tanke på att det är en brun plastmatta, *ähum*. Men det blir fint när det är klart.

När man har flyttat ska man givetvis ha inflyttningsfest. Det är ju kul. Väldigt kul. Det som är mindre kul är att beräkna hur många och vilka som ska komma. När jag och Robban satte oss ner och planerade så fick han säga vilka av hans kompisar han ville bjuda, och sen var det min tur. Ööööh. Typ inga. Det känns som att det är grymt många "vänner" som har fallit bort sedan skolan slutade. "Vänner" känns inte längre som vänner när man inte hör någonting från dom, fast man skickar sms. Det känns tråkigt. Och det är många som har gjort så nu.
Men på ett sätt är det också bra. Då kan man sålla bort de ruttna äpplen och bara ha de fina kvar.
Tack Linda, för att du finns <3.