Det har den senaste tiden talats mycket om barnfattigdomen i Sverige. Det gör mig så illa till mods att läsa och höra om det, eftersom att min familj inte hade speciellt gott om pengar alla gånger. Jag kan verkligen sätta mig in i deras situation, och viljan att faktiskt göra något växer sig allt större ju mer jag tänker på det.
Det var sällan det fanns utrymme att få nya kläder när jag liten, man fick ta det man hade helt enkelt.

Mycket snack och liten verkstad. Så brukar det i alla fall vara i min värld. Klart att jag brukar köpa en Majblomma varje år, men är det verkligen tillräckligt?

Det kanske låter jävligt hårt, men borde vi inte se efter vårt eget lands välmående och framför allt barnens, innan vi tar oss an andra? Borde vi inte satsa på dom som är Sveriges framtid?